Farmer girl

 
 
 
 
 

 

Första 2 veckorna på farmen…

 

Så, lovade mamma att skriva lite om min första tid på farmen, och det är bra för min egen del också...Få lite koll på vad man gör.

 

Så, jag har alltså bytt min urban life i Melbs mot ett inte lika glamoröst liv på vischan. Det känns onekligen märkligt. Som om det är på skoj, inte på riktigt, för jag menar, vem flyttar frivilligt ut på landet och jobbar gratis på en farm i 88 dagar? Jag måste vara galen! Men då kanske ni förstår hur gärna jag vill stanna.

 

Så, vad gör man på en farm utanför Melbourne? Vad är egentligen en farm här i Australien? Låt mig förklara. Vill börja med att tillägga att när man hör ordet ”farm work” här så tänker man nästan alltid direkt på fruktplockning någonstans i Queensland, jobb som skall vara fruktansvärt tungt men faktiskt bra betalt ibland… Jag har alltså valt att wwoofa (willing workers on organic farms)…jo det är ett begrepp. Anledningen är först och främst att Fin, som äger gården, också är ägare till Autopia. Det gör det så mycket lättare. Att gården ligger 1,5 h utanför Melbourne är ju helt perfekt. För jag ville verkligen inte lämna stan för tre månader. I nuläget så är Dita här och jobbar så mina första två veckor har jag spenderat på Fins bror Bobs gård istället (lite förvirrande jag vet) men det är samma typ av farm och de ligger ca 2 km från varandra. Jag tar alltså tåget från city till Geelong, som är Victorias andra största stad, därifrån tar jag buss och sedan får jag skjuts eller går sista biten. Väldigt smidigt i australienska mått mätt. Bob är alltså Fins bror som normalt sett bor i Cairns…ännu mer förvirrande, men han har en organisk farm här nere som han för tillfället hyr ut. Så första två veckorna har jag spenderat på hans gård, planterat träd (och lite ogräs också för jag har svårt att se skillnad på dem), rensat ogräs, grävt upp maskar till dammfiske, hjälpt deras 87-åriga helt underbara mamma med hennes bbq area, hon ville fixa till det lite och får det lite vårfint, burigt ved…  Lite av varje med andra ord. Plantera träd låter lätt men det är heavy work. Grävandet är jobbigt efter några timmar. Och bara för er så erkänner jag att jag vaknade upp häromnatten med sådan värk i mina leder att jag var tvungen att ta en panodol. Jag låg vaken in i det sista och tänkte ”nee vilken looser jag är…kom igen Michan jag måste stå uuuuut!” . Sömn är faktiskt viktigt när man har ett fysiskt arbete. Så jag var helt enkelt tvungen. Och jag hoppas att det är i början och att jag vänjer mig. För jag vet att det kommer bli tyngre arbete framöver.

 

Gården ligger mellan Queens Cliff och Drysdale…på en halvö nästan så det är vatten ganska nära och Great Ocean Road börjar ju alldeles nära här. Det är med andra ord väldigt vackert. Som en idyll.  Jag tycker det är så fantastiskt det här med frukträd här, vad har vi hemma, äpplen, plommon och päron på sin höjd? Här finns det persikoträd, avokado, passionsfrukt, aprikoser…you name it, allt utanför dörren. Ganska så häftigt. Jag som är frukt junkie är ju i himlen nu när säsongen drar igång snart.

 

Äter fantastiskt goda middagar hos Fin och Lisa, väldigt bra kött såklart…Måste bara berätta, äter ju varje dag lunch hos Dawn, deras gamla mamma. Så jag och Bob åker dit, ibland cyklar jag dit då det ligger 500 m från hans gård. Det måste vara några av de roligaste luncher jag haft i mitt liv. Bob, som inte kan dölja sin irritation över sin gamla mamma som är den coolaste tant någonsin. Hon sitter framför sin dator (ja hon har dator!) och försöker öppna program, dubbelklickandet med muspekaren har hon inte riktigt fått kläm på (efter 5 år hävdar Bob), Bob blir vansinnig och Dawn som är den envisaste jag träffat hävdar att hon gör rätt…jag sitter bara och skrattar…Häromdagen hade hon gjort en pumpasoppa, som var helt ok, jag är ju inte kräsen med mat och speciellt inte efter 4 timmars hårt arbete. Hon hade visst glömt att skala löken så det var skal i soppan…och som den hövliga gäst man är så påpekar man ju inte detta men det gör ju istället Bob som spottar och spottar..”Mom, this was the worst pumpkin soup I´ve ever had!!!”…haha…jösses…och igen jag kan bara sitta och skratta och försöka skydda Dawn bäst jag kan. Men det är med glimten i ögat som de kivas. Bara så roligt att bevittna deras relation som den outsider jag är.

 

Häromdagen var det dags för en av Bobs kossor att föda (jag tror inte man säger ”föda” i farmvärlden men jag kommer inte på rätt ord nu)….Jag, Dita och Lauren åkte till med Fin och såg på (nä vi hjälpte inte särskilt mkt, kände mig mest överflödig där jag stod och försökte kommentera ”rätt” och lysa lite med min iphone)…Ganska coolt ändå, och lite äckligt, att se två män stoppa in sina armar i stackars kossan och dra ut den lilla kalven. Men en upplevelse absolut.

 

Jag har föresten insett något efter 6 månader här, eller det var med hjälp av Dita som också funderar över sådant här haha, att australienska kvinnor (framför allt, säkert män också iofs) ser så mycket äldre ut än vad de är, och vi (jag och Dita) får hela tiden höra att vi ser yngre ut. En kvinna här ute i buschen frågade mig häromdagen om jag gjorde praktik här via min high school…(??!!) jag började skratta och väntade på att hon skulle säga att hon skojade. Men det kom aldrig. Fick visa leg häromdagen i spritbutiken…fast Julia vad snabb nog att tillägga ”helloooo she is 28!!!”…där fick han (och jag) så vi teg. Nej men det måste väl vara solen va, eller livsstilen, som gör att de ser lite äldre ut.

 

Nog talat om rynkor…Det som är bra med wwhoofing är att jag kan räkna helgerna också. Så när jag åker till Melbourne på helgerna så kan jag räkna in de dagarna också, så länge jag kommer tillbaka till ”samma” farm. Har även börjat köra lite bil här. (Måste ju träna på att köra på fel sida vägen) Mest på gården och på landsvägarna häromkring. Tyckte det gick ganska bra tills idag då jag skulle köra hem från Bob och han säger ”watch this corner…a lot of whoofers go too fast here and almost killed me a few times”…jag lyssnade inte riktigt…och glömde bromsa, och svänga också för den delen. Bob var inte så road.

 

Jag tycker fortfarande hela grejen är så komisk, att man måste farma för att förlänga sitt visum. Tänker på det när jag sitter på min rumpa och rensar ogräs…”varför gör jag detta”? Haha…fast jag vet ju varför jag gör det. Det känns så otroligt gammalmodigt bara och praktiskt taget slavarbete…men men. Nu är det så här.

 

Det som är så fantastiskt härligt dock är att jag nu har mina helger lediga. Fattiga men ändå lediga. Och det har jag inte haft sedan jag kom hit i princip, jo några men har varit tvungen att säga till om att få vara ledig då så detta känns riktigt lyxigt. Det som däremot känns jobbigt är att jag snart inte kommer ha någonstans att bo på helgerna. Har ju självklart vänner jag kan bo hos men det känns såklart lite halvjobbigt att inte ha en fast punkt på ett tag.

 

Har så mycket att se fram emot nu, trots tunga farmveckor. Och jag räknar redan ner till jul då jag kommer hem till Sverige på besök. Ska bli helt underbart att få träffa er igen min älskade familj och mina älskade vänner som jag saknar varje sekund här, hur bra det än är.

 

Helgen kommer bli GRYM. Roni fick ju en wine tour av mig och Patrick i 30-årspresent så det ska vi styra upp nu på lördag, heldag i Yarra Valley med bästa människorna, excited!

 

Det var allt för denna gång.

 

Puss kram!

 

 

 

 

 

 

 

Mamma
2014-10-02 @ 14:17:54

Såå härligt farmarlivet låter, jättebra att prova det också!!Men ta det lugnt med bilkörningen,hi hi.

Nevve
2014-10-02 @ 18:11:45

Hahahaha! Fan, jag vill också äta lunch med Bob och hans mamma! Jag dör, vad roligt!

Jag håller med Annika - ta det lugnt med bilkörningen. Fast det är ju bra att du tränar på det iofs :)

Åh, jag saknar dig så mycket! Längtar tills du kommer hem!

Btw, så söt du är på bilden! <3

Frida
2014-10-02 @ 19:38:43

NU har jag läst igenom alla dina senaste inlägg! Herregud, tog mig typ en halvtimme haha ;) Du verkar ha det så himla bra, göra så mycket roliga saker. Hela farmer grejen är ju galen egentligen, men det är bra att det finns ett sätt att stanna längre, även om det är gammalmodigt slavarbete som du säger!

Jag missade ju vår Skype-dejt, var bakfull som satan och glömde av att vi skulle höras... Men jag vill så gärna prata med dig snart, både för att få en mer detaljerad update av dig men också för att berätta om mitt nya jobb!! :)

Saknar dig och längtar till jul när jag får krama om dig!
Stor puss och kram, lycka till och hälsa Dawn ;)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lifeistoday.blogg.se

En blogg om mitt liv i Australien där jag bor och arbetar sedan två år tillbaka.

RSS 2.0