Traditioner som blir viktiga

Det är december, första officiella sommarmånaden och vädret har varit bra måste jag ändå säga. Varit riktigt varmt några dagar och även om man oftast tajmar in det när man jobbar så är det ändå underbart att det är soligt och varmt och det doftar från blommor och nyklippt gräs… Häromdagen när jag gick min sedvanliga 30 minuters promenad från kontor till tågstation kände jag grilldoft som fick mig att helt plötsligt känna att jag var i Sverige…var fantastiskt…att en doft kan få en att i huvudet plötsligt befinna sig i en helt annan kontinent. Grilldoft är lika härligt vart man än bor kan jag tänka mig. Men det fick mig sakna svensk sommar, rosevin i någon härlig park i Stockholm och häng med sina bästa vänner.

 

Jag har inte skrivit blogg på jättelänge insåg jag nu. Det är ju galet hur fort tiden går. Steve har hunnit vara i Nepal och komma tillbaka. Det var tre helt okej veckor för mig ensam i Melbourne, gick bättre än vad jag trodde, däremot var jag ju så otroligt uttråkad. Insåg verkligen när han var borta hur roligt vi har ihop. Nästan hela tiden. Hur vardagen, även om den är skittråkig ibland så skrattar vi varje dag. Det måste vara fantastiskt kul att vara tillsammans med någon som inte har engelska som modersmål så jag tar faktiskt åt mig äran. För efter en intensiv dag på jobb med samtal från agents och kunder där man hela tiden måste vara så trevlig så man nästan kräks på det till slut, då kommer man hem och ska fortsätta prata engelska fast ens hjärna helt och hållet har stängts av. Då händer det att ett och annat svenskt ord kommer ut eller någon mix…Det jag fortfarande kämpar med är alla ordspråk och slang. Jag tycker ju att vi har så fina små svenska ordspråk som jag gärna översätter rakt av. Och oftast så (tycker jag) är de ju klockrena och jag förstår inte varför Steve tycker det är så roligt?! Det jag dock måste erkänna att min engelska har på senare tid tenderat att låta lite mer aussie än jag egentligen vill. Det går liksom inte att komma undan när man pratar med australiensare dagarna i ända och hör ”reckon” ”mate” och ”heaps” i varje mening. Tycker inte det är vackert nej nej men när man har ett sådan socialt jobb där jargonen är på ett visst sätt så gör det konversationerna lite enklare.

 

Julfest på jobbet i fredags. En fest som bara blir större och större varje år då företagen jag jobbar för bara växer och växer. Detta år var det mexikanskt tema och guacamolen flödade likaså tequilan... Är det inte något visst med julfester? Det känns det för många är den enda gången på året de släpper loss. Och så var det verkligen denna gång. Det var vad jag skulle kalla ”messy”. Jag var absolut en del av det. Det gäller ju att dela med sig av sina Abba-moves när man ändå är från Sverige. Att allting filmades är ju en annan femma som jag helst inte vill tänka på... Festens höjdpunkt var att Paul som är ägaren och chef för alla företagen friade till sin lilla finska skönhet Aino. Så nu börjar alla redan prata om bröllopet nästa år såklart… Riktig lyckad fest!

Julen närmar ju sig och första julen i Australien känns spännande men även lite sorgligt. För julen är verkligen speciell, det är den enda högtid jag känner att jag måste spendera med min familj. Det är liksom givet. Jag har varit borta under jul tidigare men då har jag rest och varit på semester vilket har gjort att man inte har tänkt på det så mycket på att det ä just jul. Men detta blir annorlunda eftersom jag nu bor här och kommer fira med Steves familj för första gången. Det är ganska så fantastiskt hur de har välkomnat mig. Har aldrig kännt mig så välkommen i någon familj (förutom min egen) som hos dem.  Då Steve också har skilda föräldrar blir det att även här dela upp julen. Julafton, dvs 24e är ju inget man firar här men då det är den dagen som är viktigast för oss hemma har jag och Steve bestämt att vi ska bara vara han och jag då. Vi båda jobbar men jag tänker förbereda en liten svensk julbuffe så han får uppleva lite svenska smaker. Det betyder med andra ord en tur till Ikea innan dess. Det känns så viktigt i år att vi får den dagen tillsammans och att han förstår vad vi hade gjort om vi hade firat hemma i Sverige, hur våra traditioner ser ut. Frågan är HUR jag ska klara mig utan Kalle Anka?! Jag har dock laddat mer Ett Päron till Farsa, Ensam Hemma och lite andra julfilmer så det får väl lösa sig ändå. Det här med att få in den rätta stämningen är ju superviktig. Blir dock inte så lätt när det är 30 grader ute och palmerna svajar i vinden. Men vår gran är fin iaf, och den luktar gott. Den 25e är det jullunch hos Flacks, dvs hans pappas släkt. De bor ganska nära oss så vi tar bara tramen dit. Jag har signat upp mig på att jobba 26e så upp tidigt för att sedan efter jobb åka till Hamilton, ca 4 h utanför Melbourne mitt i ingenstans, där hans morbror bor på en gård. Vi är nog en 20 st som kommer fira jul där. Bokat hotell för 3 nätter och kommer även att försöka hinna med lite Grampians nationalpark när vi är där. Ser mycket fram emot denna del av julen då Steves mammas släkt är helt underbar.  Ska bli skönt att vara ledig lite från jobb också och komma bort från stan lite. Nyår har vi faktiskt ingenting planerat. Men här är inte nyår så stort som hemma. Vilket faktiskt är ganska så trevligt…det kan mycket väl hända att det bara blir jag och Steve och det skulle inte vara dumt alls.

 

År 2016 mina vänner kommer att bli såååå bra. Prio ett är att få visumansökan inskickad så man åtminstone kan lämna den stressen för ett tag. Något som jag ser löljigt mycket fram emot är att Frida kommer och hälsar på mig i Februari. Herregud känns fortfarande helt overkligt. Det är ju något många säger att de kommer göra men jag vet aldrig kommer hända, nu menar jag inget illa med det, för detta är ju något av den dyraste resa man kan göra samt måste man ha tid och det är ju inte många som har vilket jag förstår till hundra procent. Därför är det extra fint att hon kommer och det gör mig så otroligt varm i hela hjärtat att hon blir den första som får träffa min Steve. Jag är så förväntansfull. Kommer bli 3 fantastiska veckor. Det kommer kännas speciellt att visa henne hur mitt liv ser ut här, hur jag lever.Jag räknar ner dagarna.

 

Min 30-årsdag i april kommer att firas på Hawaii YAY!. Jag har alltid tänkt att jag ska åka någonstans långt långt bort när jag fyller 30, och dricka massor med cocktails och låtsas att jag fyller 23. Så det blir planen för denna födelsedag. Hawaii är på min topp-tio lista över destinationer jag vill besöka så det ska bli underbart att checka av det. Jag vill verkligen boka in en Sverigetrip nästa år, om det inte blir till sommaren så åtminstone till jul. 

 

Vi har signat upp oss för ytterligare ett år i lägenheten, känns bra. Trivs verkligen kanon i Balaclava, närheten till stranden såväl som stan gör läget helt perfekt. Mixen av människor är fantastisk. Finns inte något ställe i Stockholm man ens kan jämföra med. Gatan vi bor på är lugn och mysig och ändå har vi allting precis runt hörnet i stort sett. Vi vill såkart flytta till något större men nu när vi är mitt uppe i visumansökan känns det som en ytterligare stressfaktor att börja leta nytt boende så det får bli till 2017 istället. Vore fint med en trea så det blir lättare att välkomna familj och vänner hit :)

 

Detta blir också min god jul och gott nytt år-hälsning till er alla. Förra året var jag hemma hos er och det var underbart. Helt ärligt, jag tänker på er varje dag. Jämför allt och alla med er. Och jag vill inte vara en som "mina vänner är bäst"...eller "Sverige är bättre på detta..."... Det finns så mycket som är bättre hemma i Sverige men så mycket som också är bättre här. För mig är det ingen livsviktig skillnad som gör att jag vill bo här, för Sverige och Australien är ganska så lika egentligen, för mig är det fortfarande mer en känsla, en känsla jag fick när jag landade här... man kan tro att det är en myt att det är mer avslappnat och laid back i Aus, men jag tycker verkligen att det oftast är det. Och då bor jag i en storstad. Det får mig att må bättre än jag gjorde i Sverige. Men vänner och familj, det återkommande dilemmat, det jag ständigt tar upp när jag har mina moments, som jag ältar om och om igen efter ett par glas vin i hopp om att jag ska få en aha upplevelse eller att någon skall skicka ner en ny bästis från ovan...eller sätta en familjemedlem på ett plan och vips så står de här...och så förväntar jag mig att han ska förstå. Det är skönt att höra andra svenskars tankar kring detta. En vän här hade också en liten svacka för ett tag sedan och berättade om den obeghaliga känslan hon fick när hon inte visste vart hon skulle ta vägen, ni vet när man blir så arg att man bara vill dra till en kompis, till sin mamma, eller åtminstone ringa någon...men här finns ingen att gå till, man kan inte ringa sin familj för att det är natt hemma. Herregud, detta måste ju göra oss superstarka nu när jag tänker på det. Man får ju bara gråta klart, svälja sin stolthet och traska tillbaka "hem" igen och lägga det bakom sig. 

 

Nåväl, denna jul kommer jag sakna följande saker:

Mys med mamma

Skratta tills man gråter åt pappas dåliga skämt

Kalle Anka 

Grötfrukost

Pappas Jansons

Tim Allen och Chevy Chase julfilmer med brorsan (jag vet, jag kan ju kolla på de här men det är inte samma sak utan min kära brors högljudda skratt i bakgrunden)

Min systers tre vildingar 

Albins imitationer

Långa pratstunder med syster

Fika fika och åter fika (för vi är en sann fikafamilj)

Den klassiska julåterföreningen med flickorna 

Nevve, Fredde och lilla Sashis

Herregud nu börjar jag ju gråta så jag får nog sluta här. 

 

Älskar er och ja jag har nog blivit lite mer blödig på senaste månader. Gråter till Undercover Boss och tycker bebisar (till och med okända människors) är ganska så söta.

Kramar från mig

 

lifeistoday.blogg.se

En blogg om mitt liv i Australien där jag bor och arbetar sedan två år tillbaka.

RSS 2.0