Hallå!

 

Ligger helt seriöst i en säng helt nedkladdad av glass...och min iPhone slutar nog fungera snart för även den är dränkt i frozen yoghurt... Alltså den klantigaste person i världen är jag men jag tyckte jag var värd lite glass (4 pinnar på mindre än en timme...5 egentligen men jag glömde bort den 4e och tog fram en ny och satte mig på den jag redan tagit fram)... jag är lite sjuk idag. Ont i hals och lite feber. Vaknade upp i natt av att jag stod i mitt kök och höll mitt lakan i ett hårt grepp...sjukt va?! Ni som sett Paranormal Activity vet vad jag pratar om. Skrämde skiten ur mig själv!

 

Ja så vad händer? Fick ett konstig adminjobb i början av förra veckan. Jobb hemifrån...men

något stämde inte alls så det hoppade jag. Magkänsla. Det är allt. Finns enbart...vill inte kalla det "skitjobb" för det stämmer inte, alla jobb är för övrigt erfarenheter, men jobb som betyder att du får jobba 23-07 på en bar, städa toaletter på stationen, diska på en restaurang...osv. Slitjobb är en mer korrekt benämning. Det sjuka är att ALLA kräver erfarenhet. Och de "bra" jobb avslutar alla med "no working holiday"... Men jag har lovat mig själv att ge Melbourne en chans...också för att jag vill stanna här ett tag. Har lägenheten till jul, och det är ju bara 2,5 mån dit...så oavsett om

jag får jobb eller inte så stannar jag tills dess. 

 

I helgen var första gången jag kände mig lite ensam. Eller...inte ensam men mer att jag saknade familj och vänner. Som några av mina vänner hemma i Sverige fick erfara... och mamma...ibland behöver man bara få ett peppande mess så blir allt bra igen. Och eftersom jag har VÄRLDENS bästa mamma och vänner så är det en otrolig trygghet för en att veta att de finns där. Man inser när man är iväg hur viktiga vänner och familj är. Och även vilka som är ens riktiga vänner. Så lyckligt lottad. En annan sak som jag tänkte på när jag hade mitt moment of weakness var att det denna gång är svårare...när jag bodde i USA och Kenya visste jag att det var för en bestämd tid. Och nu när jag inte vet det så är det kanske naturligt att jag upplever det lite tuffare helt enkelt. Nåväl. Alla som känner mig vet att jag är en känslomässig bergodalbana och att det med andra ord går över på en sekund...för att komma tillbaka om ytterligare två sekunder...:)

 

Påsk i veckan. Gissa vad jag ska göra? Åka på festival! Campa och hela kittet. Det är en pyttefestival som heter Boogie Fest och som ligger norr om Melbourne, i Tallarook. Taggad! Sist jag var på festival där man campade var på Hultan med tjejerna... hoppas ju nästan på samma upplevelse nu haha. Döpa campet och ja pimpa lite! Ser fram emot skön musik, sköna människor och förhoppningsvis bra väder.

 

Hoppas ni får en underbar påsk och nu måste jag svära lite men FAN vad jag saknar er, från Malmö till Stockholm, från Götet till Vetlanda och Växjö.

 

Cheers!

 

Ja just det, en sak till, varför förstår ingen sarkasm här? Eller är det språkbarriärerna som gör att min sarkasm inte går i mål? För ingen fattar när jag kör mitt race och helt ärligt, några har nog på allvar trott att jag är världens elakaste (eller helt enkelt lite efter)... Nevve...jag har många gånger tänkt på dig när ingen fattat eller skrattat "DEN hade Bengan förstått"...men men...I'll keep on trying. Hehe.