Hello…

Hälsningar från ett regningt halvgrått Melbs…Första vintermånaden är över och vet ni, det har varit helt ok hittills. Ja det är ju såklart ingen lögn att vår heater går på högvarv här hemma och man helst bara vill vara inomhus. Men i år känner jag mig inte nedstämd över att befinna mig här under svensk sommar. Känns ingenting faktiskt. Kanske börjar jag bli van, det vore skönt i så fall. Har varit ganska så turbulenta veckor. Jag har varit på mitt jobb 7 veckor nu och trivs bra. Det är intensivt, både arbetsbelastningen och kollegorna men på ett bra sätt…Har redan fått egna projekt som att hjälpa klienter att starta företag, deklarera (för det är skattetider här),  väldigt många nya system att lära sig vilket känns kul och utmanande och som jag kan ha användning av i framtiden. Klart att jag hellre hade jobbat på något coolare ställe som Amnesty, Action Aid eller för en diplomatic mission hehe men det är en start här i Australien åtminstone. Nu väntar jag bara på att bli promoted ;)

Det har inte varit turbulenta veckor för mig utan för Steve som också började ett nytt jobb några veckor innan mig. Han kände väl ganska direkt att det verkade lite konstigt, båda arbetsuppgifterna men också kollegorna och framför allt ledningen. Litet familjeägd dykresbyrå där hans roll skulle bli att inkorporera sport och fitness till deras resbeskrivningar, vilket var huvudanledningen till att han överhuvudtaget sökte rollen. Lång historia kort, fick tre veckor utan någon som helst träning, innan chefen kallar in honom och säger att han kommer låta honom gå. Alltså VAA?! Steve trodde han skojade såklart och gav ett par argument varför det var en dålig ide. Vad gör chefen då, ändrar sig och säger ”mm vi kan väl ge dig en till chans..:”…För mig är hela grejen helt obegriplig. Jag hade nog bara gått därifrån direkt. Stark som han är stod han ut i några veckor till utan någon handledning, en chef som är riktigt ohyfsad gentemot honom och kollegor som inte bryr sig. Jag blir mörkrädd. Jag vet att klimatet är annorlunda här och man inte har samma rättigheter som i Sverige men det är ju helt galet att man får, vadå, tre veckor på sig att göra skillnad utan någon handledning . Nåväl, slutade med att Steve lämnade förra veckan. Som tur var kunde han gå tillbaka till sitt gamla jobb på STA tills han hittar något annat. Jag tror att detta var ett uppvaknande för honom också, jag vet att han har kämpat med att ”hitta sig själv” karriärsmässigt och då hans vuxna liv mest bestått av jobb utomlands inom dyk/surf osv så tror jag att detta är en chans för honom att ta reda på vad han vill göra. Han är bra på så mycket så jag tror han har stora möjligheter att hitta något han är bra på och som han faktiskt tycker om att göra. Det gäller bara att tro på sig själv och det är väl där skon klämmer, som hos de flesta hos oss. Vi tror för lite på oss själva.  

Detta lilla sidosteg betyder tyvärr att jag kommer själv till Sverige denna gång också. Det känns så jäkla tungt. Jag hade helt allvarligt tre veckor planerade i mitt huvud redan, allt vi skulle göra, vilka vänner Steve skulle få träffa, vart vi skulle äta middagar i Sthlm någonstans. Steve kommer förmodligen jobba hela julen nu tyvärr. Det är så svårt att förklara men det känns liksom som han aldrig kommer lära känna mig på riktigt så länge han inte har träffat min familj och mina vänner. När Frida var här och hälsade på så berättade han att han aldrig sett mig så glad och avslappnad. Och det är ju sant, det är ju egentligen bara med familj och gamla vänner som man kan vara sig själv till hundra procent. Jag kände att jag under de tre veckorna hon var här även kom närmre Steve just för att han fick se mig tillsammans med en av mina bästa vänner. Det var liksom som att en pusselbit föll på plats. Och det fick mig att längta ännu mer till den dag han får träffa resten av min familj och mina vänner.

Vardagen rullar annars på här…men vet ni, jag har kommit ett steg närmre ett liv med fasta rutiner, jag har joinat ett gym! Jag vet redan nu vilka som skrattar när de läser detta…Men faktiskt, jag skojar inte, och det känns bra. Det är ett nyöppnat ganska litet gym bara några minuter från vårt hus där jag kan göra min grej utan att jag känner mig utstirrad (jo men jag tror på allvar att folk ser att jag inte har en aning om vad jag gör när jag gör mina shoulder presses). Det har blivit min lilla stund för mig själv…jag ljuger om jag säger att jag älskar det, det kommer jag nog aldrig göra, men det är inte så pjåkigt faktiskt. Lyssnar på 90-talsdängor och känner mig som den 30-åring jag är. Sneglar lite avundsjuk på de där fasta 23-åringarna…

Något som har gjort det lättare att faktiskt få lite rutiner och ett liv som liknar det vi kallar ”normalt” är att mina helger numera är lediga. Vilket betyder att jag kan planera in fika-dejter med Sanna, göra lite utflykter eller träffa Steves familj. Så sant det är att man uppskattar något man inte haft på ett tag. Något som egentligen är så självklart för de flesta.

Juli månad, officiellt den kallaste månaden i Melbourne tillsammans med Augusti, en månad många kör ”dry July” dvs inte dricker en droppe alkohol. Är inte det väldigt australienskt föresten? Att man måste ha en regel eller ett ”event” för att inte dricka. En ursäkt liksom. Och på tal om alkohol, jag vet att svenskar är lite ökända för att inte dricka så mycket under veckorna men istället dricka sig redlösa på helger…Och såklart att det inte är en så trevlig bild av svenskar…Men för att vara helt ärlig så har jag aldrig varit någonstans där man dricker så mycket och blir ifrågasatt så mycket som här, om jag inte dricker. Jag minns när jag och Sanna var ute en kväll för säkert 1,5 år sedan, vi hade varit på middag och sedan gick vi till en bar där jag beställde ett glas vin och hon vatten varpå bartendern frågade ”so you are driving tonight?”…För det första, vad har du med det att göra? Tänk om personen ifråga vore en nykter alkoholist? Eller vuxit upp i en familj med alkoholproblem…ELLER..tänk om tänk om….kanske bara inte ville dricka den kvällen? Mitt nya jobb är ett ypperligt exempel på hur vuxna människor pushar andra att dricka, kommenterar om du inte gör det eller förväntar sig en förklaring. Jag har hört mig själv ljuga både en och två gånger..”nä jag ska köra senare”…öh va?...Eller att jag tar några vita veckor…”Varför då? Har något hänt? ” Nej jag skojar inte. En person frågade det. Det är som man är 18 igen och kallade någon ”tråkig” om personen inte drack. Ja jag har definitivt kallat någon det samt blivit kallad det själv. Australiens alkoholkultur är lite som att vara 18 igen. Det är inte okej någonstans.

Gud vad jag är dålig på att blogga, blir liksom inte så ofta som man vill. Man vill ju egentligen skriva mer om vardagen och inte bara när något hänt. Men så vill jag ju inte att ni ska tycka det är tråkigt att läsa om mitt liv här nere. 

Nähä, nu lägger vi tråkiga jobbhändelser och kalla vintermånader bakom oss va....det senare kan nog dröja lite dock.

See you soon. Xx

Nedan följer lite bilder på allt kul man kan göra under vintern, som att spela Jenga med the aussie fam, eller gå på bal, eller vara sin pojkväns största groupie, eller fira svensk midsommar med vänner ute på Chapel Street...