Helluuuu!

 

Kan knappt fatta att det redan gått 2 månader sedan jag landade i Australien. Inte klokt vad tiden går fort...får nästan lite panik...men bara nästan. 10 mån kvar på visumet...skynda upplev eller något i den stilen? Jag har det verkligen så bra. Att äntligen känna att man hittar någorlunda i Melbourne (ok Google maps hjälper ju mig

en del), att ha skapat sig rutiner, att hitta i hyllorna på sitt supermarket, att känna sig trygg och nästan lite hemma...DET är gött. 

 

Jag har redan jobbat två veckor, egentligen tre men dem första bestod av training mestadels. Trivs bra! Resebyrån heter Autopia Tours och fokuserar på gruppresor i Victoria framför allt, till mestadels backpackers. Vi ordnar resor till Great Ocean Road, Phillip Island, Grampians, Yarra Valley osv för att nämna lite. Jag har fått åka med på en hel del redan, fantastiskt! Jag sitter just nu med bokningarna, svarar på inquiries om resorna, ger råd och tips om dem och annat administrativt arbete...gänget jag jobbar med är grymt. Några holländska tjejer som praktiserar, en finsk tjej, några aussies, en tjeck... Väldigt multikulturellt :) Nu i helgen var jag i Sydney och passade på att besöka Blue Mountains som vi även fixar resor till, galet vackert!  Sydney var för övrigt bra, inte lika gött som Melbourne såklart, mer polerat och business...men vackert och stränderna är ju ett stort plus. 

 

Hösten är här. Jo på riktigt. Köpte en vinterjacka på H&M häromdagen, trodde väl inte riktigt på folk som sa att det blir kallt här i Mel...har ändrat mig. Det kan nog bli lite kyligt här ja. Min plan var ju innan jag lämnade Sverige att flytta norrut när vintern kommit, så lätt att göra planer innan man åkt. Nu kan jag inte tänka mig att lämna Mel på ett tag, så otroligt bra vänner här och har som sagt kommit in i vardagen så bra, vilket gör att jag kan varva ner lite för första gången, inte oroa mig... Får helt enkelt se vad som händer framöver, kan ju vara så att jag tröttnar...vore ju inte första gången hehe... Men känner mig väldigt tillfreds med tillvaron just nu. Så är det. Man får också ett annat perspektiv när man varit iväg lite längre och landat. Känns som det var ett år sedan mitt hittills livs värsta dag..,när jag lämnade Husabyvägen och mitt liv bakom mig...kan ju nu såhär snart tre månader senare erkänna att det var fruktansvärt svårt, paniken i taxin och i flygplanet, värsta flygresan i mitt liv. 11h med bara mina egna gnagande förgörande tankar... "har jag gjort rätt?!"... Det var väldigt väldigt jobbigt. Men. Jag känner mig starkare än någonsin. Ensam ÄR stark! Det är sanningen.

 

Nehe nu ska jag titta på Masterchef och sedan lägga mig, blev som ni kanske såg på facebook nedskiten idag av en äcklig fågel på väg hem från jobb. Kom på mig själv att låtsas som inget hänt för att verka cool (ni vet som när man ramlar och slår halvt ihjäl sig och låtsas som man inte alls har brutit armen eller har en skelettkota som sticker ut från benet)... Bara det att fågelskiten praktiskt taget rann ner för min panna...lite svårt att ignorera...

 

Okey, slutar här. Saknar er ❤️