Sommaren är officiellt över, höstfärgerna börjar ta över lite här och var och extremhettan har lagt sig. Puh. Sommaren har varit bra måste jag ändå säga nu när jag summerar. Man har ju alltid massa planer på vad man vill göra och det slutar ju oftast med att man inte har gjort en bråkdel…men det har mest att göra med våra jobbscheman som är så otroligt osynkade. Man maxar ju absolut sommaren mer hemma tycker jag vilket är logisk då den är kortare. Här tänker man att ”men vi har ju hela sommaren på oss att grilla, spela kubb, åka på utflykter osv”…och sedan vips så är den över och man tänker ”njöt jag verkligen den där varma dagen?”, ”åt jag tillräckligt med glass?” (kan man iofs aldrig göra) ”satt vi på tillräckligt många uteserveringar?”. Svar: nej. Men det gör inget. Det var fint ändå.

Höjdpunkten var ju självklart när Frida kom på besök. Det är ju sjukt hur mycket man kan längta efter någon. Jag lovade mig själv att inte börja gråta…eh…det gick ju sådär, började i själva verket gråta redan innan hon landat. Det var så känslosamt, som att hon tog med sig en del av hemma och det var bara så otroligt fint att se henne. Att hon är den första av mina vänner hemifrån som träffat Steve känns fantastiskt. Jag visste att de skulle komma bra överens, de är så lika. Men man kan ju liksom aldrig veta till hundra procent och det är ju en liten oro även om man innerst inne vet att så länge jag är lycklig kommer ju ens vänner och familj vara lyckliga för mig.

Det var 2,5 veckor av ren och skär lycka att ha henne här. Man blir ju en turist i sitt eget land igen när man får besök så här vilket är fantastiskt. Att få uppleva saker som man inte upplevt på ett tag eller se platser man inte än hunnit besöka, grymt! När man bott lite längre i en stad så blir det ju vardag till slut och man har inte samma driv att upptäcka nytt.

Great Ocean Road var härligt att göra igen, se ett gäng fluffiga koalor, fantastiska stränder och natur. Att få se 12 apostles genom helicopterfönster var en otrolig upplevelse! Utöver det så åkte vi till Yarra valley på wine tour, jag är verkligen en sucker för just wine tours. Finns det något bättre än att hoppa runt mellan vingård till vingård och bli serverad de bästa av de bästa vinerna och inte behöva oroa sig över att köra bil påverkad för någon annan gör det åt dig? (inte påverkad såklart). Det var härligt att  få ha vardagar med henne också, kolla på skräckfilm, äta pizza, sånt som vi kunde göra när vi hängde i Sverige.

Vi avslutade hela vistelsen med Byron Bay och Sydney. Byron åh mitt Byron, bodde jag inte i Melbourne så skulle jag bo där. Ja det är pyttelitet och ja man tröttnar nog på alla barfota hippies med långa stripiga dreads och peace and love men gud vad nice det är. En pärla. Hade härliga beach dagar, middagar och lite fest, faktiskt en av kvällarna blev rikigt livat (nästan som på gamla dagar haha). Sydney sista dagarna innan hon flög hem var ett riktigt fint avslut. Denna stad visade sig från sin allra bästa sida,..nja kanske inte Bondi Beach då vädret var riktigt grått och trist så Frida fick inte bästa första intrycket av denna världskända strand men något att bocka av på listan åtminstone. Avslutade helgen med en fantastiskt middag bestående av känguru och oxfile. Det här med att inte uppskatta det man har, det är ju något jag ofta tänker på. Vi från länder som Sverige och Australien tar saker för givet hela tiden. Varje sekund. Men faktiskt, när jag och Frida satt i Darling Harbour, blickandes ut över vattnet och med varsit glas bubbel i handen så utbrister vi bägge ”vi är så lyckligt lottade”. För det är vi. Inte bara för den otroliga förmånen vi har att vi kan åka iväg på weekend, vi kan äta goda middagar och köpa oss något fint utan att det gör alltför stort hål i plånboken.  Men att vi har varandra. Att man har någon man älskar att göra detta med, att dela allt det underbara med. För vad är en god middad med ett fint vin om man inte har en vän/partner/familj eller whoever att dela upplevelsen med?

Det känns mindre jobbigt med höst och vintern som stundar då jag har denna underbara sommar att se tillbaka på, samt vet att jag har ett Sverige-besök att se fram emot till jul. Även om det låter galet långt till dess så vet vi ju alla att tiden går så otroligt fort. Något som har kännts som en enorm tyngd länge har ju varit vår visumansökan. Det alla Australienska/Svenska par måste ta sig igenom. Nu i efterhand, det var inte sååå jobbigt som jag trodde men det var enbart för att jag hade börjat i god tid med att ansöka om dokument hemifrån, få ihop papper från vänner och familj, använt lugna stunder på jobb med att scanna, kopiera, skriva ut bla bla bla…det lönar sig att vara organiserad. Det, mina vänner, är en egenskap jag faktiskt inte ljuger om på mitt CV. Hehe. Jag kan bli så galet stressad över människor som inte är proaktiva eller som inte strukturerar upp simpla saker som typ en inbox .

Det är en enorm lättnad att det är inskickat nu och det gör faktiskt inte så mycket att väntetiden är på över ett år. För er som inte riktigt vet hur det fungerar så är detta ett så kallat De Facto Partner visa. Under tiden detta blir godkänt får jag Bridging Visa som tillåter mig att stanna i Australien lagligt, jag får jobba obegränsat. Jag får däremot inte lämna landet utan att ansöka om ett annat Bridging visa som tillåter mig att lämna landet en viss tid. Så nu är det vänta som gäller, när jag sedan får det godkänt så får jag temporärt visa. Nästa steg är permanent. Det är med andra ord inte lätt och det går inte över en dag. Mer en 5-10 års period om man nu planerar stanna så länge. Min fina vän Karin blev precis medborgare, det känns ju helt galet att tänka att man kanske en dag kommer bli det, ha dubbla medborgarskap.

Nu väntar dagen då jag fyller 30. Hade någon för några år sedan sagt att jag inte skulle fira min 30-årsdag med min familj och vänner så hade jag kännt mig jätteledsen. Och missförstå mig inte nu, jag känner mig lite nedstämd över det såklart. Men att åka iväg blir bra, sedan ska jag ha en middag och lite fest för mina närmaste här.

Nehej nu ska jag kolla på My Kitchen Rules, såklart jag måste följa ett matlagningprogram här i Australien. Finns ju inget man kan kolla på som håller kvalitet, inte ens nyheterna tyvärr. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg.

Kram och saknar er!

Yarra Valley wine tasting

 

Dessa två <3