Känslor

 
 
Hallå!
 
Ligger helt seriöst i en säng helt nedkladdad av glass...och min iPhone slutar nog fungera snart för även den är dränkt i frozen yoghurt... Alltså den klantigaste person i världen är jag men jag tyckte jag var värd lite glass (4 pinnar på mindre än en timme...5 egentligen men jag glömde bort den 4e och tog fram en ny och satte mig på den jag redan tagit fram)... jag är lite sjuk idag. Ont i hals och lite feber. Vaknade upp i natt av att jag stod i mitt kök och höll mitt lakan i ett hårt grepp...sjukt va?! Ni som sett Paranormal Activity vet vad jag pratar om. Skrämde skiten ur mig själv!
 
Ja så vad händer? Fick ett konstig adminjobb i början av förra veckan. Jobb hemifrån...men
något stämde inte alls så det hoppade jag. Magkänsla. Det är allt. Finns enbart...vill inte kalla det "skitjobb" för det stämmer inte, alla jobb är för övrigt erfarenheter, men jobb som betyder att du får jobba 23-07 på en bar, städa toaletter på stationen, diska på en restaurang...osv. Slitjobb är en mer korrekt benämning. Det sjuka är att ALLA kräver erfarenhet. Och de "bra" jobb avslutar alla med "no working holiday"... Men jag har lovat mig själv att ge Melbourne en chans...också för att jag vill stanna här ett tag. Har lägenheten till jul, och det är ju bara 2,5 mån dit...så oavsett om
jag får jobb eller inte så stannar jag tills dess. 
 
I helgen var första gången jag kände mig lite ensam. Eller...inte ensam men mer att jag saknade familj och vänner. Som några av mina vänner hemma i Sverige fick erfara... och mamma...ibland behöver man bara få ett peppande mess så blir allt bra igen. Och eftersom jag har VÄRLDENS bästa mamma och vänner så är det en otrolig trygghet för en att veta att de finns där. Man inser när man är iväg hur viktiga vänner och familj är. Och även vilka som är ens riktiga vänner. Så lyckligt lottad. En annan sak som jag tänkte på när jag hade mitt moment of weakness var att det denna gång är svårare...när jag bodde i USA och Kenya visste jag att det var för en bestämd tid. Och nu när jag inte vet det så är det kanske naturligt att jag upplever det lite tuffare helt enkelt. Nåväl. Alla som känner mig vet att jag är en känslomässig bergodalbana och att det med andra ord går över på en sekund...för att komma tillbaka om ytterligare två sekunder...:)
 
Påsk i veckan. Gissa vad jag ska göra? Åka på festival! Campa och hela kittet. Det är en pyttefestival som heter Boogie Fest och som ligger norr om Melbourne, i Tallarook. Taggad! Sist jag var på festival där man campade var på Hultan med tjejerna... hoppas ju nästan på samma upplevelse nu haha. Döpa campet och ja pimpa lite! Ser fram emot skön musik, sköna människor och förhoppningsvis bra väder.
 
Hoppas ni får en underbar påsk och nu måste jag svära lite men FAN vad jag saknar er, från Malmö till Stockholm, från Götet till Vetlanda och Växjö.
 
Cheers!
 
Ja just det, en sak till, varför förstår ingen sarkasm här? Eller är det språkbarriärerna som gör att min sarkasm inte går i mål? För ingen fattar när jag kör mitt race och helt ärligt, några har nog på allvar trott att jag är världens elakaste (eller helt enkelt lite efter)... Nevve...jag har många gånger tänkt på dig när ingen fattat eller skrattat "DEN hade Bengan förstått"...men men...I'll keep on trying. Hehe.
 
 
 
 

Melbourne I love you

Hej hej!
 
I morgon, tre veckor i Australien...kan ni tänka er? Känns som jag varit här hur länge som helst, så konstigt. Tre ynka veckor, och på dessa tre har jag hunnit med galet mycket, det enda jag inte gjort är att kanske stanna upp, reflektera och andas....men det gör jag nu. Sitter just nu i min säng, min egen mjuka, sköna säng...i min egen lilla lägenhet. Med betoning på lilla. Som att vara student igen. Fast det känns lyxigt som tusan att ha sitt eget place här, de flesta jag känner hyr ju rum eller delar...för nästan samma pris...Och jag har hunnit vara runt en del i området här, bor liksom mitt i ett villaområde men en minut till typ ALLT. Hundratals restauranger, barer, supermarkets, ja det du behöver...och tåg och tram ligger precis i närheten också. Åkte tåg hem för första gången igår, var ute med en svensk och en holländsk tjej och tog ett glas, kändes tryggt att åka hem, inga konstigheter liksom...
 
Var alltså i Surfers och i Byron Bay veckan som var, det var grymt på alla sätt och vis. Surfers är ju ett ställe som man åker till en gång och sedan aldrig mer. Tacky, trashy och bara för mycket av allt, men inte på det coola sätt som Vegas utan bara blaha...ville därifrån snabbast möjligast. Tog surf lesson en dag, det var otroligt kul (grymt svårt) så det planerar jag att försöka fortsätta med, och kanske bli bra på till och med !? :) Byron bay var som väntat, supermysigt, superhärligt, ett "Michan-ställe" med hippies överallt, mkt skägg (jayyy <3), bra mat, bra stränder, härligt chill. Träffade två grymma människor på hostelet jag bodde på, Chris från UK och svenska Anton, good times verkligen. Lite trist att åka hem men nu när jag är tillbaka i Melbourne känner jag ändå hur mycket jag älskar den här staden. Att man med vissta städer bara känner direkt att "här vill jag stanna"....som New York, jag vet klyschigt...men alla älskar ju New York, whats not to like? Precis så känner jag för Melbourne. En vacker, varierad, bitvis ruffig, charmig, kantstött, och alldeles alldeles underbar....
 
Jag flyttade alltså in i Brunswick i tisdags, varmaste dagen på året...35 grader....galet...speciellt då jag och Sanna fick för oss (okej, min idé) att GÅ till Ikea som ligger i Richmond, en sisådär 40 minuters promenad. Helt okej i lite kyligare väder, damn it, det var varmt. Men fick belöning sedan i form av köttbullar och smågodis. =)
 
Var på intervju igår, på ett italienskt matställe, blandat cafe, restaurang och bar...men neeej...de ville ha någon med erfarenhet av typ allt...och hade inte tid eller pengar att lära upp mig. Så min examen i Internationell administration hjälpte inte så mycket :D haha...kände mig lättad efteråt....vet inte om det är en bransch jag vill in i....sedan ska man absolut inte vara kräsen jag vet. Nåväl, nu är det bara att söka söka söka...och hoppas på det bästa :) och njuta under tiden såklart...försöker njuta varje sekund av livet, ta vara på kontakterna man har, de nya människor man ständigt träffar, le lite extra åt hustomten som springer utanför mitt fönster, prata en stund med kassörskan på närmsta supermarketen, tacka ja till saker jag normalt sett skulle tackat nej till...göra sånt som jag normalt sett INTE gör i Sverige...ah ni förstår.
 
Patrick tycker det är så annorlunda att jag vill bo själv, alltså inte delar med andra, att jag vill vara själv så mycket, att jag hela tiden pratar om min "självständighet" som något som jag kan bli berövad från...kanske är det så...men som jag skriver här ovan, jag gör saker som jag inte normalt sett gör hemma i Svea, samtidigt så är det för mig väldigt viktigt att ha mitt eget, min lilla oas där jag bara får vara... jag gillar att vara ensam, väldigt mycket faktiskt....samtidigt som jag (som ni vet) ibland är översocial, dampig, pratar för mycket, umgås med allt och alla...
 
Så, nu är det bara att köra igång, få in rutiner, vardag och ja allt som hör till, fast i en annan värdsdel, from nu så bor jag faktiskt i Melbourne....WOHOOOO!
 
Cheers mates (tänker avsluta alla inlägg med det, bara för att få rätta känslan ni vet)...och ska varje dag använda ett typiskt Aussie-ord eller mening...har börjat använda "reckon" en del...haha...egentligen tycker jag amerikansk engelska är så mycket finare, tycker Aussien låter lite slarvig liksom, ibland hör jag ju inte vad de säger...fick säga va tre gånger på  K-mart när kassörskan frågade om jag hade ett K-mart-kort...haha...bra Michan....
 
 
 
 
 

lifeistoday.blogg.se

En blogg om mitt liv i Australien där jag bor och arbetar sedan två år tillbaka.

RSS 2.0