Kärlek och vänskap är det bästa som finns

Ett blogginlägg om känslorna som jag har inom mig. Om hur lycklig en person kan göra en. Om hur man plötsligt har blivit helt otroligt galet jobbigt förälskad i någon. Om hur man när man är tillsammans med denna person blir till ett irriterande par som tar på varandra konstant, som håller handen, som ler, som skrattar, som står mitt på gatan bland folk och kysser varandra pssionerat och sedan skäms för hur jobbiga vi faktiskt är men som en sekund senare gör samma sak igen. Åh herregud.

 

Hur två månader känns som en dag, känns som två år, känns som för kort, för snabbt, som att det verkligen är dags.

 

Hur ”när man hittar rätt så vet man” plötsligt känns som något jag kanske kanske förstår? Att en två år yngre vindsurfare med de brunaste ögonen jag någonsin sett, med den svarta rufsiga kalufsen, med energin som matchar min egen och lite till, med en humor som får mig skratta tills jag får magont, med en omtänksamhet som jag aldrig någonsin upplevt tidigare…att denna man har fått mig på fall…Som också gör mig så sårbar att jag blir rädd för jag vill njuta av varje sekund, jag vill inte missa något, jag vill vara din så mycket så att det gör ont. Oj oj oj.

 

Jag har alltid tänkt att jag ska vara med någon som tar fram de bästa sidorna hos mig, som gör mig till en person jag vill vara. Och han får mig känna mig bättre. Svårare än så är det inte. Svårare än så borde det heller inte vara.

 

Jag är så förväntansfull inför kommande månader, inte bara för det som håller på att hända här ovan. Nu är det även mindre än tre veckor kvar tills jag åker hem för julfirande. Känns overkligt. Då har jag varit borta i nio månader. Längsta jag varit ifrån min familj någonsin. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att jag snart ska få se dem igen. Få krama om min mamma….Åh att man kan längta efter något så mycket. Jag tänker ofta på hur det måste kännas för föräldrarna, att ha barn som bor så långt bort, jag menar, om jag längtar så här mycket efter min familj, hur mkt längtar då de efter mig? J

 

Senaste tiden i Australien har ju som ni förstår varit helt fantastisk. Spenderar all min ledig tid med de tre bästa människorna här, Steve, Julia och Sanna. Är så lyckligt lottad att ha träffat dem. Att Julia åker hem om två veckor känns riktigt riktigt tungt. Vill inte ens tänka på det. Att ha träffat en vän som jag nu räknar som en av mina närmaste i mitt liv, och som nu ska lämna mig, det känns grymt tråkigt. Kommer känna mig tom. Absolut. Men världen är liten och jag vet att vi kommer hålla kontakten och ses, även om vi bor så långt ifrån varandra vi i stort sett kan.

 

Trivs bra på nya farmen, Fin och Lisa göder mig så mig går det ingen nöd på. Lärt mig köra traktor och riktigt bra också…förutom den gången då jag backade in i ett träd så grejen därbak gick av helt….

 

Ska bli så skönt att börja jobba nästa år, även om det inte blir förrän i mars, det går åt grymt mycket pengar när man är i Melbourne och inte har inkomst samt så saknar jag det sociala, att ha något att gå till varje morgon. Det är så annorlunda att jobba praktiskt på en farm. Jag förstår absolut efter dessa månader varför många väljer ett sådant liv, det är speciellt, det är inte samma press och stress, man arbetar med kroppen och känner sig slutkörd på ett bra sätt när dagen är slut, inte trött i huvudet för att du har suttit framför en dator. Men jag skulle nog aldrig kunna sadla om och bli en bonde. Ensamheten är nog det jag tycker är svårast, att inte ha ”smeten” utanför dörren, sina vänner, det sociala, att allt blir till ett projekt, bara om det så är att handla lite mjölk… Men vilken tur att vi är olika och vilken erfarenhet jag kommer bära med mig efter denna tid.

 

Vet inte om jag kommer skriva mer blogg innan jag åker hem, men de kommande veckorna ser ialla fall ut så här: två veckor kvar på farmen, sedan går flyget den 13e till Bangkok, stannar där två nätter, landar i Sthlm den 15e december där jag kommer att vara två dagar och hänga med mina babes, restaurangbesök på Ljunggrens är redan inbokat :) Sedan går tåget ner till Vetlanda den 17 dec, som jag längtar! Stannar i Småland tills den 28 dec, vilket känns så lyxigt. Efter julfirande väntar en månads resande innan jag beger mig tillbaka till Melbourne och ytterligare 3 veckors farmarbete. Hongkong, Fillippinerna och Kambodja står på schemat.

Helt okej början på ett nytt år. Well, vi syns snart älskade familj och vänner! <3

 

Steve och jag i Lorne

 

 

 

 De två bästa människorna

 

Jag SKA lära mig att vindsurfa

 

 Melbourne Cup

 

 

 

 

 

nina
2014-11-25 @ 08:01:18

Är så satans, förbaskat & underbart glad för din skull..
Hoppas verkligen att man hinner se dej när du kommer hem.

mamma
2014-11-26 @ 09:05:25

Såå härligt att du är lycklig min älskade unge, hoppas verkligen du får fortsätta vara det.Kärleken fanns på andra sidan jordklotet, bara att acceptera för mig.Men oj vad det ska bli underbart att få krama om dig, längtar så....




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lifeistoday.blogg.se

En blogg om mitt liv i Australien där jag bor och arbetar sedan två år tillbaka.

RSS 2.0