Idag är det pinsamt att vara svensk

God kväll.

 

Dagen efter val i Sverige och jag kan tänka mig att stämningen hemma är aningen surare än här i Oz, men jag lovar er, jag känner mig lika nedslagen som ni. Har försökt läsa, hänga med så mycket som möjligt, jag vet, jag har ju internet och kan ju streama men det blir inte samma sak när man inte är hemma. Och jag kan också avslöja att jag inte röstade i år. Men vänta, innan ni dömer, jag har en legitim anledning varför det inte blev så. Fanns tre dagar jag kunde gå och rösta på Svenska kyrkan här i Melbourne, varav jag var på Bali två av dem och den enda dagen som funkade flyttade jag ut från Brunswick, det gick helt enkelt inte. Dagen jag var där och skulle förtidsrösta hade de inte öppnat för röstning. Men i alla fall, verkar som om många anser att resultatet inte var förvånande…och då menar jag SDs uppsving, men jag tycker ändå att det är det, för jag trodde mer om svenskarna. Jag trodde vi var bättre än så här. Och att skylla på missnöje, well, jag kan vara missnöjd med mycket men jag skulle aldrig kasta bort min röst på SD.  

 

Nåväl.

 

Vet ni, jag har varit här halvtid nu…kan inte fatta det. Eller, halvtid…det kommer ju inte vara halvtid om jag får bestämma... men det är galet vad tiden går fort. Jag har ju precis lämnat Sverige, hallå jag kan inte åka hem om 6 månader. Nej nej nej! Det är så svårt att förklara alla känslor man har....att känna sig så hemma någonstans på andra sidan jordklotet, att man faktiskt vill stanna kvar så länge som det går, det är så märkligt. Jag pratade med mamma häromdagen om just det här med att känna sig rotlös. Jag har ju egentligen aldrig bott någonstans där jag kännt att ”här vill jag stanna resten av mitt liv”….och skulle jag åka hem nu, jaa, jag vet inte vart jag skulle ta vägen faktiskt? Jag skulle ju såklart få börja hemma hos mamma i Vetlanda, men där vill jag ju inte stanna…och även om Stockholm är mest ”hemma” för mig så har jag inget sug alls att flytta tillbaka dit. Som jag skrev när jag lämnade Sverige var det som en tung sten släppte inom mig… som om stressen, förväntningarna, pressen, allt det bara försvann. Det som är så härligt när man är en rastlös traveller som jag…är de många människor som man träffar som faktiskt har gjort liknande ”resa”…de har lämnat livet hemma för att börja något nytt någon annanstans, de var också trött på alla måsten…Jag är inte ensam om att känna som jag gör.

 

Nu har jag även flyttat in i Yarraville. Som jag gillar denna lilla förort…lite som Aspudden fast inte så pretto…fast massor med skägg. På tal om skägg, jag har sedan min flytt till Melbourne utvecklat en seriös fetisch för detta fenomen, och skägget har aldrig varit så populärt som det är i Melbourne just nu (ja de är väl lite efter knivsöder kanske)…Mycket ögongodis vill jag lova.

 

Flytten gick inte så smärtfritt som jag hade hoppats på, vattenskador, brännmärke i mattan (alla hus har heltäckningsmattor här…fullkomligt superäckligt jag vet) och jag råkade stryka lite kläder på mattan som resulterade i lite fula brännmärken….Sedan var det något med ugnen och märken på väggarna…mina 6500 SEK som jag lade i bond blev snabbt halverade. Note to self, ta aldrig över ett kontrakt från någon utan att dubbelkolla ALLT. Jag trodde någonstans att de var lite mer slappa här än hemma…men icke.

 

Har fyra dagar kvar på jobbet…känns riktigt tråkigt, kommer sakna dem så otroligt mycket. Även om jag kommer till Melbs på helgerna så är det ju inte riktigt samma sak. Kommer definitivt känna att jag missar massor. Och min största oro är att jag ska känna mig ensam på farmen. Men nu är det bara att köra på, har inget val. Så, på måndag börjar jag min första dag av 88. Nervös? Ja. Men som min kära far sa, ”du har det i blodet”…vilket nog alla inklusive han själv vet inte stämmer alls men just nu önskar jag att jag hade mer av min fars farmblod…jag vill kunna säga ”åh vad härligt att andas frisk luft och komma ut i naturen”…men det vore en lögn. För jag älskar att andas stadsluft även om avgaserna fräter i näsan på mig, jag älskar skyskrapor, jag älskar coola barer och restauranger, jag älskar shopping, jag älskar att vakna upp mitt i natten och veta att man har allt utanför dörren och det är öppet….osv. Jag kan absolut tänka mig att få andas lite lantluft om jag bara vet att jag får åka hem en timme senare. Nä nu ska jag sluta vara negativ. Detta kommer bli såååå bra så!!!

 

Behöver även börja planera min resa tillbaka till Australien efter jul, jag får ju inte börja jobba hos Autopia förrän i mars när mitt nya visum kickar i gång, det betyder att jag har 2 månader där jag inte har något att göra. Lutar åt att resa lite efter Sverige, ev behöver jag göra några till veckor av farmwork ändå för tror inte jag hinner avsluta mina dagar innan jag åker hem vid jul. Ja det är väl ett angenämt problem att planera vad man ska göra av sin tid.

 

Våren har kommit till Melbourne, JAAA äntligen. Det var 22 grader häromdagen, känns underbart. Det firade jag och Julia med att dricka prosecco i solen i St Kilda, slutade med helkväll och spontanutgång. Mycket mycket rolig dag och kväll.

 

Har umgåtts mycket med just Julia på senaste tid, en tjej som älskar bubbel lika mycket som jag och som inte tycker om barn eller människor så mycket heller…Haha. Skrev ju för ett tag sedan hur viktigt det börjar kännas att ha någon som man känner sig trygg med, att man kan säga vad som helst och personen inte dömer. Sådan är hon. När andra kanske skulle sagt ”du är störd, varför gjorde du så?”….så säger hon mer ”ja det var stört gjort men samtidigt jäkligt kul” och sedan skrattar vi. Haha. Hon är grym.

 

Om jag kikar lite framåt i kalendern så har jag inte så mkt planerat nu mer än farmjobbet, ska ev till Byron Bay igen i oktober för att hälsa på Jessica. Hoppas på det, behöver något att se fram emot. Har även köpt biljetter till the races, ni vet hästar, bubbel, män i kostym och tjejerna har fina klänningar och dekorationer i håret. Har köpt två biljetter. Lite fånigt kanske men jag hoppas att en viss person vill gå med mig. Ha. Nu låter det som jag är 15 och ska bjuda någon på disco…Men lite så är det…Annars går jag själv. Jag klarar mig. Jag var föresten ute själv häromdagen, ok inte riktigt, började med Dita men när hon ville åka hem så drog jag vidare ut i vimlet. Lite läskigt men ändå lite spännande haha…åkte till Chapel St och hittade ett gäng basketspelare från Georgia som jag hängde med. Det är så lätt att skaffa vänner här. Haha.

 

Och ja, nytt på kärleksfronten? Finns på Tinder…herreugd vad otroligt jobbigt och pinsamt och konstigt det känns. Mamma oroa dig inte, jag går inte på några dejter alls för jag är för feg. Haha. Kommer man från ett land där med en icke existerande dejtingkultur blir det lätt liiiiite jobbigt. Och jag ska ta bort ordet ”swedish” från min profil. Det lockar till sig psykfall som vill göra konstiga saker med mig. Men å andra sidan, jag fick 20 %  discount på Subway häromdagen just för att jag var svenk eftersom tjejen i kassan skulle dit på semester. Lönar sig ibland.

 

Nähä, det var väl allt för denna gång. Nästa inlägg lär bli från farmen…och jag hoppas att det är ett riktigt glatt och lyckligt inlägg där jag inte nog kan understryka hur bra allt är. Men. Jag är ju lite av en bergochdalbana så det kommer i så fall bara betyda att mitt nästa inlägg efter det säkert är deppigt. Haha.

 

Hörs snart, puss och kram och saknar er massor!

 

 

 

 

 

 

 

 

Mamma
2014-09-16 @ 08:28:33

Jag vet inte om jag håller med fadern om att du har bondlivet i blodet,hi hi. Vad jag däremot vet att du kommer att fixa det också.så som du gör med allt du ger dig på!! Du är en fighter i alla lägen gumman.Älskar dig. Kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lifeistoday.blogg.se

En blogg om mitt liv i Australien där jag bor och arbetar sedan två år tillbaka.

RSS 2.0