Att lyssna på sin kropp

 

Glad midsommar! Sänder soliga men kalla hälsningar från ett vintrigt Melbourne. Vi närmar oss slutet av juni och vi har två månader kvar av ”vintern”… Tack gode gud går vi mot ljusare tider nu, något att vara glad över. Och att solen faktiskt har varit framme nästan varje dag denna månad. Midsommar, denna underbara högtid som jag ju älskar så mycket och som ger mig lite sådär extra hemmalängtan, är ju denna helg och trots att det känns tungt att vara här just nu så går det faktiskt lite lättare för varje år...det vore väl konstigt annars? Sanna har precis åkt hem. Då jag och Steve fick en kaffebryggare (YAY) i present av henne och Roni så har vi numera lördagsdejter då hon tar med sig antingen en eller två stycke barn och vi dricker flera koppar kaffe på raken…som sig bör om man är av Nordisk härkomst. Typ den bästa stunden på hela veckan. Att hon är en mästare på att baka kanelbullar gör ju det hela ännu bättre. Hon är en av de finaste personer jag mött i hela mitt liv och jag är så sjukt tacksam över att vi träffades för tre år sedan. Midsommar är ju stort i Finland också så det var skönt att få vara lite deppiga ihop, någon som förstår liksom…

 

 

Tyvärr har jag har de senaste två månaderna mått väldigt dåligt pga min mage som har helt sagt ifrån. Alla som känner mig väl vet ju att jag har haft problemmage sedan jag blev så sjuk i Kenya och gjorde i brallan in public och blev inlagd på sjukhus… Det var som om att något rubbades när jag var där och jag har aldrig egentligen haft en bra mage sedan dess. Nu var det 7 år sedan så jag har ju vant mig, vilket också är sjukt…att man vänjer sig vid något som man tycker borde gå att fixa. Men magen är som sagt väldigt komplex och det har varit svårt att få några vettiga svar. IBS är ju det som de flesta läkare och jag själv diagnotiserar mig med. Vilket inte låter allvarligt och vilket de flesta tänker ”men det är ju inte så farligt”…Farligt. Nej. Men jobbigt…som bara den… Lite drygt en månad sedan vaknar jag i alla fall upp och känner att något är väldigt fel…Åker till vårdcentralen som skickar mig direkt till akuten. Alla prover tas bla bla….allt verkar bra förutom att min mage är ett kaos. Jag står nu i kö för att få köra en kolonoskopi för att utesluta något allvarligt…äntligen känner jag. Att jag aldrig har fått det svaret hemma? Jag vill bara få ett svar…Känner mig sjukt hjälplös i detta…Det påverkar mig väldigt negativt och det är svårt att koppla av helt och hållet när man ständigt går med buksmärtor. Vissa dagar är ju självklart bra medan andra är riktigt jobbiga…

 

För att försöka boosta min kropp med så mycket bra energi som möjligt har jag undvikit alkohol helt i mer än en månad nu, vilket har en fantastisk effekt (såklart) på precis allt…. annat än min mage…tyvärr. Mår så galet bra, energin är på topp, gymmet går galant, min hy har aldrig varit bättre som en 30+are (minus rynkor) men min mage, samma gamla visa… spelar ingen roll om jag dricker ett glas vatten så svullnar den upp. Jag skickade en bild häromdagen på min mage till min mamma, som nästan svimmade av då hon trodde jag var gravid. Ha. Så ni kan ju tänka er….

 

Trots ovan jobbiga så är livet ändå så himla fint just nu. Jag älskar mitt jobb, känner att jag har hittat min plats i teamet och jag har börjat tänka på hur jag kan gå vidare i min roll och inom vilka områden jag vill utvecklas. Steves nya jobb går även det bra och han känner att han äntligen har tagit ett kliv i rätt riktning, uppåt. Detta år är ju som jag skrev tidigare ett år då vi sparar pengar och semesterdagar till kommande två år som kommer innehålla så många roliga resor och upplevelser. Vi har så mycket att se fram emot, Jonte kommer ev i november, min syster och familj kommer till jul och nästa år kan vi äntligen resa lite igen, jag har eventuellt funderat på ett minibesök i Sverige också beroende på min ekonomi… Visst är det så att livet känns så mycket lättare och trevligare med roliga resor och besök att se fram emot…Jag är verkligen sådan som person att jag måste ha något att se fram emot annars blir jag deppad…haha… Det kan vara något så enkelt men ack så underbart som ett restaurangbesök på någon ny restaurang som vi velat testa ett tag…

 

Det blir ett kort inlägg idag, mest en snabb update helt enkelt…

 

Hoppas sommaren blir lång, varm och underbar.

 

Puss kram

Anonym
2017-06-24 @ 09:45:48

Kul att läsa om dity liv. :) lite skillnad på Melbourn och Pauliström kan jag tänka mig 😉😀

Lisette
2017-06-24 @ 09:48:25

Skulle skrivit mitt namn med men va lite för snabb i förra kommentaren. http://nouw.com/lisetteeklovf




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lifeistoday.blogg.se

Jag bestämde mig 2014 att lämna min trygga vardag i Sverige och ge mig ut på ett äventyr ensam till Australien. Nu, mer än 3 år senare bor och jobbar jag i världens bästa stad Melbourne. Läs min blogg om min vardag här, om allt och ingenting, tankar, funderingar eller bara struntprat...

RSS 2.0